ALF

Fråga:

Hej Elisabeth!

Jag har en lång historia av tandreglering. Jag genomgick en behandling i barndomen som bestod av att dra ut fyra kindtänder för att korrigera ett överbett. Jag blev aldrig nöjd med den behandlingen, men visste aldrig vad jag skulle göra åt saken. Den ändrade hela min ansiktsform totalt, jag kände mig aldrig som mig själv igen.
Jag var väldigt noga med min nattskena, faktiskt så till den grad att jag hade den av och till i tjugo år.
Framtänderna blev lite snedställda av den första behandlingen och för ungefär tre år sedan gjorde jag slag i saken och gick in på en klinik för att fråga om råd. De sa att det skulle räcka med att ha tandställning i överkäken i ca ett och ett halvt år, det tyckte jag lät bra. Jag förstod att mina framtänder skulle ställa sig ut lite, men de nästan garanterade att det inte skulle bli något problem.
Jag visste ingenting om riskerna med att börja operera med en så pass ”gammal” mun, ej heller att kranium och tänder tydligen rör sig framåt med åldern. Hade jag vetat det hade jag defenetivt inte satt in ny tandställning, jag har lärt mig att kraniumets benmassa bryts ned om det utsätts för allt för mycket stryk.
De sa inget om detta.
Vid behandlingens slut hade jag ett överbett på ca sex milimeter, men vi kom överens om att kroppen succesivt vänjer sig vid detta. I annat fall skulle man nog behöva dra ut ett par tänder för att göra plats. Jag protesterade bestämt och sa att jag ju redan blivit av med fyra tänder och inte tänkte dra ut fler.
Jag kämpade verkligen i något år, men jag hade stora blåsor på insidan av underläppen som gjorde att jag varken kunde tala eller sova. Det var i samband med detta som jag började läsa om alternativ tandvård på nätet och kom i kontakt med ALF. Jag förstod vad det gick ut på. Kraniumet behöver alla tänder som stöttepelare och förlorar i massa för varje förlorad tand. Istället för att dra ut dem vidgar man gommen och puttar fram både övre och undre tandrad för att korrigera bettfel. De förklarade att ansiktet på en person som fått tänder inputtade åldras snabbare, eftersom kraniumet får mindre yta för huden att spänna över, de får också markant mycket mindre mun.
De förklarade hur huvudet på ett barn utvecklas om det i unga år blir av med tänder. Min son genomgick faktiskt detta och det har fortskridit exakt enligt beskrivningen. Man får ett avsmalnande ansikte med smala käkar, liten mun och en näsa som per proportion ser ut att vara större än normalt. Hans ansiktform liknar varken min eller sin pappas. Han var nio då han blev av med fyra kindtänder, hade man vidgat hans gom i stället hade han haft ett mycket bredare ansikte med alla tänder intakta. Själv är jag same och hade från början ett nästan kvadratiskt huvud, så skilladen blev inte så markant för mig.
Det finns ALF kliniker i Tyskland, Storbrittanien, samt en i Norge. I USA har de tydligen sysslat med detta länge.
Jag åkte till Norge. Han förklarade för mig att min gomspalt är aldeles för kort, vilket resultrat i att mitt svalg växt sig aldeles för trångt. Jag kan heller inte öppna munnen så mycket som det är meningen att man ska kunna, man ska tydligen kunna gapa dubbelt så stort som jag gör. Min tunga får inte den plats den behöver vilket resulterar i att den alltid ligger upprullad för långt bak vilket ger mig ökad problem med andningen. Det stämmer att jag alltid haft problem med min hals och alltid varit mycket tröttare än mina kamrater och släktingar.
Jag frågade om han kunde tänka sig att öppna upp min mun, på patienter som genomgått samma behandling som jag öppnar man upp för att göra plats för proteser vilka ska ersätta de tänder som drogs ut, sedan vidgas gommen uppe och nere och både nedre och övre tandrad puttas fram. Eftersom detta är ett massivt ingrepp kom vi överens om att jag först skulle använda en plastsak han utvecklat, man fäster den i munnen och tvingar läpparna att ställa sig i annat läge.
Jag använde den, men blåsorna gav inte med sig, jag ringde Privattandvårdsupplysningen och fick hjälp med en medling.
Kliniken satte in tandställningen igen, jag förklarade att jag besökt en ALF klinik och frågade om de kunde vidga mitt bett. Jag förklarade att jag inte alls kunde bita ihop normalt, jag måste dra tillbaka min underkäke aldeles för mycket. De sa att det inte alls går att flytta tänder på det viset, istället satte de in gummsnoddar för att vinkla tänderna, överbettet blev bättre, bettet var mycket svårt att få till, men till slut åkte tandställningen ut och jag fick skenor uppe och nere.
Efter bara några dagar kunde jag inte bita ihop längre. De lugnade mig med att bettet går till sig över tid.
Men det är en annan sak jag märkt och som verkligen inte är inbillning. Jag hade innan behandlingen mycket markanta benutväxter under ögonen och de är helt borta. Jag har hela mitt liv känt dem då jag ligger ned, men det trycket mot huvudet från underlaget är borta, det är som att mitt huvud krymt. Jag känner det också tydligt med händerna. Jag ser helt annorlunda ut på kort, folk känner inte igen mig, de undrar vad som hänt. Min sons pappa säger att jag inte alls ser ut som mig själv längre.
Jag skulle verkligen vilja träffa någon erfaren för en bedömning. Helst vill jag öppna upp min mun för att göra mer plats i min gom. Varför sysslar man inte med ALF teknik i Sverige? Om man går ut på nätet förstår man att det är många, många i just min ålder, fyrtio år fyllda som upplever exakt samma problem som jag gör och de gick igenom samma behandling som jag fick som barn. Man borde aldrig dra ut folks tänder.
Jag ber, snälla, skulle jag kunna få tid hos någon erfaren specialist som kan ge mig råd. Jag måste också få veta vilka effekter det får att ”fiffla” med en äldre persons kranium och om det finns något sätt på vilket man man bygga upp en persons benmassa igen. Jag har börjat tugga mycket på bettringar, men jag vet inte om det går att bygga benmassa på samma sätt som då man är barn. Jag bad min husläkare att få remiss till en mun/käkspecialist, men de sa att det i så fall är tandläkare som sysslar med sådant.

Tack på förhand, jag hoppas verkligen på att höra från Dig.

Svar:

Hej!
Du beskriver en lång och omfattande behandling av ett förmodat bettfel. Att avlägsna fyra premolarer för att skapa utrymme i käkar som bedöms
komma att sakna utrymme för alla tänder är en gängse och beprövad behandling. Vanligen bör man behandla både över- och underkäke
men om felet bedöms som ringa -och då mest vara fråga om trångställda framtänder- kan det vara ok att enbart åtgärda den käken .

En tandreglering har inte potentialen att förändra skelettet så som du beskriver
att ditt ansikte /utseende förändrats – utan att käkortopediska operationer genomförts.
Området runt munnen för läppslut kan självfallet förändras genom att tändernas position och lutning ändras
då konturen av läpparna till stor del vilar direkt mot tandunderlag. 6 mm överbitning är nog för att underläppen
ska kunna sugas in under/mot tänderna och orsaka obehag.
Detta är inte primärt tecken på en misslyckad /felaktig tandreglering . Bettet bör ha en rimlig horisontal och vertikal överbitning
– för att kunna fungera i käkrörelser med så kallad ”anterior guidance” dvs att avlasta sidokontakter i fram och sidorörelser och
därmed undvika att käkleder och tänder överbelastas, skadas och slits.
Mycket av de problem du beskriver kan hänföras till området ”bettfysiologi”. Efter genomgången tandreglering bör bettet harmoniseras och stabiliseras. Tyvärr brister det inte sällan . Patienter är olika känsliga för en bettdisharmoni och det kan vara optimistiskt att då förvänta sig att tiden ska justera till bra bettsituation.

Jag rekommendera att du söker en specialist i bettfunktion/kunnig allmäntandläkare för behandling av bettets disharmoni. När du sedan mår bättre så kan man noga fundera på om ytterligare ortodonti skulle hjälpa dig. Jag tror att en väl genomförd bettfysiologisk behandling och noggrann information om ditt status kommer att göra dig symptomfri.
Jag är dock något förvånad över att man redan vid 9 års ålder kunnat förutsäga en pojkes framtida platsförhållanden i käkarna. Pojkar har en tillväxt i ansiktsskelettet som kan pågå väl upp i 20-års åldern ibland längre. Den vidtagna åtgärden kan ju kanske underlätta för visdomständerna att komma på plats den dagen.
Osteopati och liknande alternativa behandlingsstrategier har inte vunnit mark i Sverige då vi/Socialstyrelsen förespråkar behandling i enlighet med” vetenskap och beprövad erfarenhet” – ibland kanske inskränkt – men så förhåller det sig.